Produkterna som man tillverkade var sådana som bondehushållen använde i vardagen – mjölkfat, degfat, förvaringskrukor, filbunkefat med mera. De var rena bruksföremål som varken dekorerades eller signerades.

Från början av 1900-talet började man med blomkrukor i oglaserad lera. Man hämtade tekniken att forma krukorna i gipsformar i en indrejningsmaskin. Svårigheten med denna teknik var att kunna göra formarna med de krav på precision som krävdes. När man väl kommit på tekniken sparade den förvisso in en del tid men den stora förändringen var att vem som helst kunde göra föremål efter någon timmes upplärning och alla blev exakt likadana, vilket sparade urymme i ugnen då krukorna enkelt kunde staplas i varandra.