Verkstaden byggdes under 1870-talet och har byggts ut efterhand. Här fanns aldrig rinnande vatten som istället fick bäras från källan en bit från verkstaden.
El drogs in omkring 1920 när man fick några maskiner till hjälp med det tunga arbetet med leran. En motor fick via remtransmissioner driva lerkranen och formskivan. Installationen finns fortfarande kvar.
Historien om hantverket som blev industri som blev konsthantverk
Krukmakeri har en lång historia i trakten öster om Arvika. Redan på 1840-talet byggde Nils Nilsson det första krukmakeriet på sin gård Stortorpet i Långvak. Nils föddes i Kärrsmossen år 1815. Han gjorde som vanligt var vid den här tiden och började som kakelugnsmakarlärling inne i Arvika innan han gjorde sin gesällvandring till olika verkstäder både i Sverige och utomlands.
Skråväsendet började avvecklas på 1840-talet och Nils, som visste att den bästa leran i trakten fans just på föräldrarnas gård, byggde snart sin verkstad och bostad på det som kom att kallas Nedre Stortorpet, alldeles intill lertagen vid Lillälven.
Äldste sonen Johan fick hjälp av fadern att bygga sin verkstad och bostad på farföräldrarnas gård, Övre Stortorpet. Det är den verkstaden som idag inhyser en del av krukmakerimuseet.
