Exteriört ser verkstaden ut som när den byggdes även om spåntaket ersatts med plåt och andra detaljer också har förändrats.


Under juli månad har vi museet öppet onsdag - söndag kl. 13.00 - 17.00
Gå till Krukmakeriets Vänner i Arvika

Johan Adolf Nilsson byggde verkstaden på 1870-talet

Historien om hantverket som blev industri som blev konsthantverk

Välkommen till Krukmakerimuseet på Övre Stortorpet i Västra Långvak, tre kilometer utanför Arvika. Här berättas historien om krukmakeriet i trakten och specifikt om verkstaden på Övre Stortorpet som är den enda som finns kvar av de många som funnits i trakten och byggt upp dess långa lergodstradition.

Drejskivan - symbolen för krukmakeriet i tusentals år. I Sverige var det vanligast med sparkskivor där en tung skiva längst ner på en axel sparkades - ofta med en  väl insliten träsko, längst upp på axeln en skiva där drejandet skedde. Några enkla träredskap som "pekerstecka", som användes för mätning och några sken för formning och putsning.

Produkterna under 100 år

I verkstaden tillverkades under de första decennierna bondehushållets förvaringskärl: Mjölkfat, degfat, syltkrukor, inläggningskrukor och annat.
Utbudet förändrades i grunden under 1900-talets första decennier, bondehushållen blev färre och andra maskiner och material kom fram. Separatorn, som patenterades 1877, tog sakta över från de stora mjölkfaten som man använt och stengods från Höganäs höll bättre än det sköra lergodset.
Med ny teknik kunde krukmakarna ändå hänga med genom att börja forma i gipsformar och en stor produkt i traktens alla krukmakerier blev blomkrukor i olika storlekar.
På 1930-talet börjande man så att dekorera godset och man började göra "finkeramik".